Flippat!
Sen träffade jag min klasskompisar på lunchen och deras energi var ungefär som min, så vi hade lite kul. Så hade vi vår interpretation tillsammans med Eva som till en början verkade lite irriterade men mjuknade vart eftersom hon blev mer och mer imponerad och stolt över våran insats i den klassiska period som vi har haft så efter rasten fick vi ta varsin ny egen låt som vi behövde göra något med, det gick bra till en början. Alla var skärpta. Men sen började det komma lite mer svängiga låtar eller låtar med högre puls kanske jag ska säga. Hanna och Klara borta på min kant började lite smått att fåna sig, jag satt och pumpade takten med fötterna med min armbågar på knäna och ansiktet i händerna, Sara och Rebecka tittar på mig, Hanna och Klara och uppenbarligen såg det lite roligt ut för de började fnissa. Rätt som det är så ramlade något ner på Rebeckas flaska så att den började rulla ut på golvet mot Sebastian som stod där och sjöng, först lite snabbare sen saktare, den såg ut att stanna när som helst men den fick hela tiden för sig att snurra en liten bit till. Det hela blev väldigt komiskt i och med att vi alla satt och betraktade denna flaska som till sist slutade att rulla. Värre blev det sedan. Hur det nu en var så började Anna sjunga "I Have Confidence In Me" från "The Sound Of Music" och hon gjorde en rätt rolig och energisk scen där hon tog fram en massa möbler och glas och flaskor. Rebecka satt och suffade henne och när Anna kom bort sig så hörde man Rebecka en oktav ner suffa melodi och text, då blev det ännu mer komiskt. Sen blev det en liten paus där Eva pratade lite med Anna angående scenen då Patrick, vår pianist gav ifrån sig ett rätt roligt skratt. Då kunde jag bara inte hålla mig, då började dessutom Christell som satt bredvid mig skratta och rätt som det var så grymtade hon till. Hoho! Det må jag säga, tårarna sprutade, så mycket skrattade jag. Hade mycket svårt att sluta skratta, men lyckades till slut, men energin var garanterat hög.
Har varit lite flummig de senaste dagarna... det enda jag kan tänka mig som skulle påverka mig skulle vara den där nässprayen, det är ju kortison i den. Men det skulle lika gärna kunna vara att det är vår ute och jag mår i största allmänhet bra.
Sjunga igen!!!
Jag är så glad! Jag är så glad!
Jag är så glad och nu ska jag berätta varför.
Igår gick till den där röstläkaren som jag blev ivägskickad till för att han skulle kolla på mina stämband och min hals. Han tittade ner med en liten kamera och allt spelades in på en skärm, så sen fick jag se hur mina stämband såg ut och hur dom mådde. Mycket intressant!
Han konstaterade att det var som jag hade känt och misstänkt, en svullnad på stämbanden och ganska mycket slemproduktion. Svullnaden på själva stämbanden hade börjat gå ner, men det var fortfarande en ganska stor svullnad precis under som han trodde kunde irritera. Så han prepparerade mig med en massa mediciner:
* E-vitamin - för att det skulle läka lite snabbare - 2-3 ggr dagligen
* Hostmedicin - mot hosta och harkel - avsvällande - 1-2 ggr dagligen
* Nässpray - slemlösande - 1 ggr dagligen (i samband med förkylning)
Alltihopa kostade 489 kr. Så nu är det bäst att jag sätter igång med min dunderkur så jag får lite valuta för pengarna.
När jag lämnade honom så sa han "Ja och som sagt; hellre sjunga än att prata." Så nu får jag alltså sjunga, helt wunderbar! Därför är jag så glad!
Idag sjöng jag för Eva, min interpretatör, som hittills har haft lite svårt med och inte förstått. Men idag kom jag med en sång som hon tyckte passade mig perfekt. Så hon sa att hon var stolt över mig :-D då blir man också rätt glad.
Efter skolan gick jag och Karin från min klass och gjorde några ärenden i Skanstull, sen tog vi en fika på ett fik, som jag inte tänker avslöja vad det heter eller ligger, för det var så bra och mysigt att... nä, det är bättre om jag tar dig dit en dag :-)
Vi hade i vilket fall en jättemysig eftermiddag och pratade om allt möjligt skit och vi sket i hur vi såg ut och luktade, för just då tror jag att vi luktade ganska mycket intorkad svett. Men det kan ju alltid vara lite trevligt så där... :-)
Mamma hade också en rolig nyhet eller plan om ett plan. Plötsligt när vi sitter i soffan vid kvällsfikat säger hon allvarligt "Jag måste berätta en sak för dig." Min första tanke var att någon hade dött eller att hennes cancer växt eller något sådant. Men sen så kommer det fram att hon har preliminärbokat 5 stycken flygstolar till (trumpeter) Thailand (applåder) och i 2½ vecka i höst, en av veckorna är på lovet v. 44. Jag blev jättepeppad, men det innebär inte att planerna för i sommar ändras. Jag tänker fortfarande åka iväg på charter med Tim och några till. Men det är svårt att hitta några att åka med just nu och det måste vi ju göra snart för att kunna boka. Jag kanske borde kolla med Skåne-Karin. Jag tror jag faktiskt ska det.
Det enda negativa just nu är att jag måste till chiropraktorn på måndag och det är lite surt för då måste jag sitta ner på dansen en vecka eller så och sen kunna köra igång försiktigt, försiktigt... Men det tänker jag inte lägga energi på just nu, det är tid kvar till dess.
Jag är glad!
Tid och kärlek...
Tid och kärlek hör ihop. Jag har hört att tiden läker alla sår, men djupa sår lämnar oftast ett ärr efter sig. Det där ärret är oftast inte så negativt. Det har med sig ett minne och en lärdom. Vad var det som gick snett? Hur underviker jag att göra samma sak igen? Hur många fina minnen man än har av ett ärr så måste man komma ihåg att ett sår skapades av något som gjorde ont och när nånting gör ont då är det något som är fel.
Just nu är det en tid i mitt liv när jag måste låta mina sår få läka klart så kärleken får vänta. Hur länge vet jag inte, men jag räknar minst med ett år, men jag tror det tar längre tid, för jag vet att jag är svårläkt och jag vill inte gå in i ett förhållande med halvöppna sår.
Igår sa Mannu till mig att "kärleken läker alla sår" och "poff! Plötsligt är den bara där, då kan du inte göra något för att förhindra den!" Jag vet att Mannu bara menade väl och ville uppmuntra mig, men jag VILL verkligen INTE få något nytt nu. Jag orkar inte, det är inte tid för det. Mitt hjärta vill verkligen vila ut nu.
Det finns en annan tid för kärlek.
Lite om träning
Själv tänkte jag när jag satte igång med dansen att jag skulle "lyckas" bli platt efter ett år, eller jag hoppades på det i alla fall. Nu efter att ha hållt på med dans i snart två år, med mycket dans i veckan så vet jag att jag aldrig någonsin kommer bli så smal - och jag lider inte av det heller. Det känns faktiskt skönt att kunna säga att jag är nog så smal som jag kan bli av träning. Visst skulle jag nog kunna sätta igång med att banta, men jag tror knappast att det skulle vara nyttigt för mig. En frisk vecka dansar jag minst 9 timmar och det är ingen mild träningstyp att dansa och då behöver jag äta mycket så att jag har något förbränna, sen kan man ju diskutera det där med godisätande. Men jag får byta godis mot frukt ibland.
Men allvarligt, jag har legat hemma och vart sjuk i 2 veckor och 3 veckor utan dans och jag började redan innan dess gå ner i vikt pga av allt som hände i mitt liv. Som mest var jag nere på -4 kg från min normalvikt, då var jag lite orolig. Större delen av detta var ju faktiskt muskler. Mitt mål är alltså att gå upp i vikt till min normala vikt. Låter det konstigt? Jag har ju aldrig varit normal så det är ju inte så konstigt i så fall.
Det där platt som en pankaka-idealen i dansvärlden har försvunnit nästan överallt förutom i baletten. Min koreograf i skolan, Nella är grym dansare och har sjukt mycket muskler men är inte mycket smal faktiskt. Hon ser inte ut som en dansare men är helt sjukt grym.
Jag säger inte detta för att vara präcktig på något vis bara för att jag har kommit på allt detta, jag vill bara säga till dig som tränar som en hund och ändå inte når det ideal du strävar efter när det gäller former på kroppen. Det viktiga är inte att bli smal eller ha stora muskler (som både killar och tjejer strävar efter) det viktiga är att man tränar och mår bra av det och inte att man når sitt drömideal. Sätt små mål istället, t.ex. att du ska få lite bättre kondis bara eller att du ska orka med 100 sit-ups istället för 50. Då kommer du bli nöjd med dig själv och kan sätta nya små mål. Träna och banta samtidigt är ingen bra kombination om man inte är riktigt överviktig, så lägg ner det för du mår bara dåligt annars.
Det är sjukt gott att träna, men man behöver inte träna 9 timmar i veckan, enda anledningen till att jag tränar så mycket är för att jag har det schemalagt i skolan. Det är en himla lyx kan jag tala om.
Att bara träna en gång i veckan gör att man mår så mycket bättre kan jag tala om.
Nu är det dags för lite käk och sedan tror jag att det blir våfflor hos mormor.
Resor och kropp och knopp!
Det känns som att livet sakta men säkert börjar ordna upp sig. Jag börjar få en del saker att se fram emot och jag har börjat leva lite mer här och nu.
Jag och min kompis Tim ska ta med oss två kompisar och åka nånstans på charter i sommar, det ska bli jätteskönt. Komma bort från Sverige ett tag och få allt serverat. Vi har två kompisar på tråden just nu och vi hoppas på att det blir dom. Det verkar positivt i alla fall.
Sen var jag med FX till Upplands-Väsby pingst i fredags. Det var kul med en massa nytt folk och det var första fredagen av tre fredagar då Sollentuna, U-Väsby och Solna ska träffas och bli mer bekanta med varandra, så jag tänkte hänga med på fredag till Solna och hjälpa till nästa fredag i Sollentuna då vi ska ha fika för alla ungdomar. Jag ser verkligen fram emot det.
I övrigt så har jag fått sångförbud av min sångpedagog för att min hals gör ont när jag sjunger och det lät riktigt illa på höjden, eller ska jag säga, inte alls! Så på torsdag har jag sånglektion med henne, då ska hon lyssna på rösten och se vad som är fel med den och eventuellt skicka mig till en röstläkare. Jag hoppas att jag slipper någon lång behandling, det har jag varken tid eller råd med. Går ju redan hos en chiropraktor och han är svindyr, 500 spänn åt gången.
Får väl snart skaffa ett konto med pengar undanlagda för behandlingar av röst och kropp och eventuellt psyket! Hahaha! Nä, skämt och sido, det kanske inte vore en så dum idé, inte med tanke på om jag ska fortsätta med denna genre av yrken.
Måste bort!
Det var mycket känslor och så, jag inser mer och mer vad hon har gjort för mig och mitt liv och hur mycket jag kommer sakna den gamla pigga kvinnan som alltid var där.
Efter minnesstunden så åkte vi hem till mormor och morfar där jag blev rätt trött och nere. Jag orkade inte prata, svarade iprincip bara på tal. Jag insåg att efter allt som har hänt och som händer i mitt liv just nu så behöver jag bara få komma bort ett tag, med en vän.
En vän som inte ställer några specifika krav på vad som ska hända eller vad vi ska göra, utan en vän som jag bara kan vara med. Egentligen skulle jag nog vilja åka till något varmt ställe, men jag har insett att det är lite dyrt för de av mina kompisar som jag hade i åtanke, så det får nog bli en resa i vårt sköna Sverige.
Jag har blivit bjuden hem till Rebecka i skåne och kan få spendera påsken där med henne och vi tar eventuellt en tripp till Köpenhamn också. Så just nu ser det ut som att jag kommer spendera hela lovet där, vilket vore så underbart skönt med tanke på det lov som jag precis har haft.
Så jag åker nog till Skåne, skönt nog.
Trist Sportlov!!
Mina planer var att ta det lugnt, typ shoppa, träffa vänner som man inte hinner träffa annars och ta en fika, sen skulle jag på onsdagen eller torsdagen (idag alltså) åka ner till Lund och hälsa på min bästa kompis. Det tråkiga är att ingen av mina planer gick i uppfyllelse, utom möjligtvis att ta det lugnt. Jag hann inte ens ha sportlov en dag förrän jag blev sjuk: Influensa, feber, ont i halsen, förkyld, slemmhosta... JA! Jag vet! Det är faktiskt rätt så synd om mig. Som att det inte räckte så reste hela familjen utomlands, syskonen på läger till skidparadiset Trysil och föräldrarna till det antika paradiset Rom.
Så jag var ensam i huset hade inga vänner hemma som kunde komma förbi och säga hej, endast en enda hade jag hemma som jag visste att jag kunde lita på till varje pris. Så denne han fick åka runt halva stan för att köpa rätt medicin till mig och på kvällen var han här och tog hand om mig. Vi fick några riktigt mysiga kvällar tillsammans, framför brasan.
Vet inte vad jag skulle göra ibland utan denna underbara människa, han kan verkligen få de tråkigaste stunder i ens liv att ljusna. All cred till den killen.
I hope there's a time for us!
Jag ler när jag säger det, för jag tror att det blir så, så som vi tänkte igår, det gav mig mer hopp!