litenballerina

Tid som finns här, men som inte syns och inte hörs.
Tiden känns inte, man kan inte ta på den.
Den lever i ett eget rum, den svävar omkring och ingen märker att den finns.
Fast den finns... Den går, genom varje rum går den, jämt och ständigt, en tickande klocka som förevigt tar sig framåt.
Tiden kan inte sluta, tiden bara går, även om man försöker stanna den.

Tiden som jag har har blivit given till mig och det är min uppgift att göra det bästa av den tiden som jag fått.
Jag kan inte ändra det som varit, jag kan bara ta hand om den tid som ligger framför mig.
Men så fort jag får en sekund så glider den ur mina händer.
Jag är maktlös, kan inte påverka tiden.
Tiden bara går...

Så var man hemma efter ännu en lugn kväll med en kär och go vän. Det var verkligen skönt att träffa Carro ikväll även fast det inte blev väldigt länge. Vi såg en betydligt mer trevlig film den här gången än sist, förra gången var det "Världarnas Krig", idag blev det filmen "The Lake-House". Den var väldigt fin, det handlade om ett par som träffades en gång i tiden och fattade tycke för varandra, men det var inte deras tid. På något sätt brevväxlar dom i tiden, kan inte berätta mer för då avslöjar jag för mycket av filmen. Men hela filmen hade helt enkelt med kärlek och tid att göra. Den var vacker och en film som jag rekommenderar att se.
Tid och kärlek hör ihop. Jag har hört att tiden läker alla sår, men djupa sår lämnar oftast ett ärr efter sig. Det där ärret är oftast inte så negativt. Det har med sig ett minne och en lärdom. Vad var det som gick snett? Hur underviker jag att göra samma sak igen? Hur många fina minnen man än har av ett ärr så måste man komma ihåg att ett sår skapades av något som gjorde ont och när nånting gör ont då är det något som är fel.

Just nu är det en tid i mitt liv när jag måste låta mina sår få läka klart så kärleken får vänta. Hur länge vet jag inte, men jag räknar minst med ett år, men jag tror det tar längre tid, för jag vet att jag är svårläkt och jag vill inte gå in i ett förhållande med halvöppna sår.
Igår sa Mannu till mig att "kärleken läker alla sår" och "poff! Plötsligt är den bara där, då kan du inte göra något för att förhindra den!" Jag vet att Mannu bara menade väl och ville uppmuntra mig, men jag VILL verkligen INTE få något nytt nu. Jag orkar inte, det är inte tid för det. Mitt hjärta vill verkligen vila ut nu.
Det finns en annan tid för kärlek.

Varför kom Gud på att kvinnan skulle få mens? Ännu värre... varför kom Gud på att hon skulle få mensvärk?? Är det straffet från syndafallet eller???

Jag tycker faktiskt synd om mig själv idag. Ja, det gör jag! Jag har sovit mycket dåligt i natt allt tack vare mensvärk. Då hade jag ändå tagit en tablett, en ibumetin för att det inte skulle vara så illa. Den hjälpte säkert, men jag hade ju ont iaf. Jag kan bara tänka mig hur ont jag skulle haft om jag inte tog den tabletten. Nä, dåligt sov jag, så istället för att gå upp 6.30 som jag ställt klockan på för att gå upp och styrketräna lite mage, rygg och armar så ställde jag om klockan. Först till 7.20, men jag insåg när jag vaknade då att det var för lite, så jag somnade om. Runt 8 kom pappa ner och hälsade att mamma inte skulle åka till jobbet med mig, sen frågade han varför jag fortfarande låg i sängen. "Jag har sovit jätte lite inatt för att jag har mensvärk" kved jag "Ska till jobbet men måste få sova lite mer." "OK" sa pappa och gick. Jag ställde klockan på 9.00, när klockan ringde tänkte jag "OK, nu måste jag gå upp, men jag skulle helst vilja ligga kvar i sängen hela dagen." Jag gick upp, ducshade och begav mig till jobbet (efter att ha stannat på ICA för att bunkra upp med lite chocklad -till mig- och mjölk till jobbet).

Om jag ska dra något possitivt av att ha mens överhuvudtaget så är det att jag blir rätt så kreativ och pysslig. Jag börjar plocka och städa, flytta runt grejer på rummet, får idéer om hur jag ska inreda och gör det. Igår t.ex. köpte jag ett tyg som jag ska klä om två stolar med, jag var på väg att köpa kaffekoppar med fat från Hemtex som var på rea. Men förnuftet sa att jag skulle gå till Åhem och då blev det tyg istället som jag behövde.
När jag kom hem och skulle gå och lägga mig snart så tyckte jag att mitt badrum såg lite tråkigt ut. Så jag plockade fram ett ljus och tände det. Sen drog jag fram hutchen som jag gömt under handukarna och ställde ett väldiskat tanborstglas där, hämtade en skål med samma mönster som det lilla fatet som jag ställde ljuset på och la lite småsaker som är praktiska att ha framme + dom var roligt rosa, jag tog fram lite andra grejer som gick i samma ton som var praktiska och snygga att ha framme. Sånt man använder varje dag, deo, ansiktscreme och kam t.ex. Det blev riktigt snyggt, jag är riktigt nöjd. Nu vill jag ju få resten av badrummet att gå i samma ton, det var ballt.
Vi får se om det behövs köpas in något nytt eller om jag själv har prylar som kan klatcha till mitt badrum. Längtar till jag kommer hem.

Men nu ska jag inspireras av en tidning!