litenballerina

Så var man hemma efter ännu en lugn kväll med en kär och go vän. Det var verkligen skönt att träffa Carro ikväll även fast det inte blev väldigt länge. Vi såg en betydligt mer trevlig film den här gången än sist, förra gången var det "Världarnas Krig", idag blev det filmen "The Lake-House". Den var väldigt fin, det handlade om ett par som träffades en gång i tiden och fattade tycke för varandra, men det var inte deras tid. På något sätt brevväxlar dom i tiden, kan inte berätta mer för då avslöjar jag för mycket av filmen. Men hela filmen hade helt enkelt med kärlek och tid att göra. Den var vacker och en film som jag rekommenderar att se.
Tid och kärlek hör ihop. Jag har hört att tiden läker alla sår, men djupa sår lämnar oftast ett ärr efter sig. Det där ärret är oftast inte så negativt. Det har med sig ett minne och en lärdom. Vad var det som gick snett? Hur underviker jag att göra samma sak igen? Hur många fina minnen man än har av ett ärr så måste man komma ihåg att ett sår skapades av något som gjorde ont och när nånting gör ont då är det något som är fel.

Just nu är det en tid i mitt liv när jag måste låta mina sår få läka klart så kärleken får vänta. Hur länge vet jag inte, men jag räknar minst med ett år, men jag tror det tar längre tid, för jag vet att jag är svårläkt och jag vill inte gå in i ett förhållande med halvöppna sår.
Igår sa Mannu till mig att "kärleken läker alla sår" och "poff! Plötsligt är den bara där, då kan du inte göra något för att förhindra den!" Jag vet att Mannu bara menade väl och ville uppmuntra mig, men jag VILL verkligen INTE få något nytt nu. Jag orkar inte, det är inte tid för det. Mitt hjärta vill verkligen vila ut nu.
Det finns en annan tid för kärlek.