Läskig dröm!

Jag hade en så obehaglig dröm inatt. Jag drömde att mian föräldrar började gräla, det värsta gräl jag någonsin hört. Det var verkligen sjukt hur illa det var. Det slutade med att de bestämde sig för att skiljas. Jag kom ihåg att jag grät förtvivlat och att jag försökte få båda mamma och pappa att förstå att de älskar varandra, men det gick verkligen inte. De förblev skilda.

Jag kom ihåg när jag var liten, ja eller första åren i skolan då. Mamma och pappa hade iaf ett sånt där jättebråk, det var hemskt att höra på. Jag blev jätterädd för vad som skulle hända och började gråta. Det var nog första gången jag tänkte att det fanns risk att de skulle skiljas.
När jag var ännu mindre, kanske 3år, hade de ett annat jättegräl, då kom jag ihåg att mamma stormade ut genom dörren. Hon var väl lite yngre då och lite mer impulsiv, hon kom ju tillbaka. Jag var väl inte så rädd då, men jag kom ihåg att jag frågade pappa om hon skulle komma tillbaka.
Om mamma och pappa hade skillt sig när jag var 3 eller 8 hade jag inte varit den person som jag är idag, anatagligen mer deprimmerad än vad jag redan är. Skulle det ske nu, skulle det nog bli rätt illa med mig, jag skulle nog inte palla det.
Jag har gått ett tag hos en själavårdare och jobbat på andra saker som har hänt i mitt liv som jag nog inte är beredd att ta upp här än. Drömmen påverkade mig rätt mycket faktiskt, allt blev lite tyngre.

Jag ska försöka tänka positivt. Det var ju bara en dröm faktiskt, en hemsk dröm, men ändå bara en dröm.
Dessutom ska jag ju till min älskling idag, ska bli jätteskönt att se honom, längtar en massa. Ska bli rätt skönt att åka tåg också. Snabbt går det också, jag kommer vara där på 3 timmar. Sen ska jag åka bil med min älskling ända hem till honom. Synd att han ska jobba både lördag och söndag från 7-19, mycket synd för då kan ju jag inte hinna med något annat än att ligga i deras trädgård på landet och sola och bada i Östersjön... mycket synd ;-)
Det har jag verkligen längtat efter HELA sommaren, sen det blev varmt, att bara ligga ner på stranden och inte känna någon press över någonting utan bara slappna av och njuta av solen. Då är livet gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback