litenballerina

Ibland, när man står inför stora förändringar i livet, eller nyligen varit med om sådana så tror man att man ska förändras så grymt mycket själv och bli någon slags superhjälte som klarar vilka motgångar som helst. Allt som var svårt förut tror man ska bli lätt på något vis. Så står man där inför samma problem igen och problemet har inte blivit lättare upplever man, det känns snarare tyngre och ännu mer jobbigt.
Då ställer man sig frågan: Hur kunde det bli så här?
Jag är nöjd med min situation i livet, jag mår bra, jag är välsignad med en underbar pojkvän, har goa vänner runt mig, jag har ett bra jobb där jag trivs som fisken i vattnet, flyttar snart ifrån mina föräldrar, jag dansar och sjunger på fritiden precis som jag vill.
Så hur kan jag låta ett litet problem äta upp hela min värld...?

Igår började jag fundera på om jag slappnar av för mycket, det kanske gör mig svagare och mer sårbar... eller? Är det bara en dålig ursäkt för mitt skumma beteende?
Jag vet inte, men nu tänker jag göra något åt det, för jag vill vara glad och tacksam över det jag har.

Morgan! Tack, för att du orkar!