Kreativiteten i mitt blod
Idag har jag vart hos mormor och morfar hela dagen. Det kanske kan låta lite enformigt och det är det väl på sätt och vis, men det är även trevligt och man får alltid härliga samtal med dem eller så får man veta något intressant. Det fick jag idag.
Morfar håller på att fixa en soffa åt mig, en jättefin soffa, den är i princip klar nu, jag skulle bara välja tyg så det gjorde jag idag. Då fick jag följa med in i hans lilla bod som han har ute på tomten, jag fick se soffan och en massa tyger som han haft i åtanke, till slut bestämde jag mig för ett. När jag var klar med det så kollade jag bakom mig, där stod en stol som jag tog ur ett av farmor och farfars förråd när jag skulle flytta till Jönköping. Den är av Gustaviansk stil, en Axstol. Den är fin till ram och form, men någon valde ett väldigt fult tyg till en väldigt ful färg på stolen (grå-grön) och det matchar inte med varann. Så min morfar hade nu en idé om att måla stolsramen ljust grå och sedan lägga på ett annat snyggare tyg. Jag är väldigt engagerad i den här stolen, för jag ser den som en klenod som går till spillo på grund av att ingen har tagit sig an den om den inte får göras om lite.
Min morfar märkte nog det och han plockade fram en präm med bilder på kreationer som han gjort, det var allt från 90-tals soffor i färgerna blått, grönt, gult och orange till riktiga gustavianska soffor och stolar, det var fotöljer och riktiga långsoffor och små soffor och en soffa som han gjort rundad runt ett bord, som en halvmåne (alltså inte runt hela bordet). Det var riktigt häftigt och jag blev väldigt imponerad och när jag tänkte efter så vet jag att de flesta möblerna hemma hos oss har han haft något att göra med.
Jag börjar mer och mer förstå vilken konstnär han är och att han verkligen måste brinna för det han gör, eftersom han snart är 80 år, lider av lättare parkinson och fortfarande vill hålla på. Det leder mig också till tanken att han är uppvuxen på Gotland på landet och att han måste ha haft det svårt med sina föräldrar säkert att leva ut sin dröm om att hålla på med möbler och hur kom han egentligen på detta intresse? Jag måste verkligen fråga honom det, och hur han lyckades att ta sig dit. Det skulle verkligen vara intressant att höra hela hans historia till hur han startade sin firma och hur allting gick till.
Jag börjar också förstå mitt kultur-och konstnärsintresse, var det startar någonstans och varifrån alla mina kreativa gener kommer ifrån och min kärlek för barn och människor i allmänhet och varför jag engeagerar mig i allt.
Morfar är ju tapetserare (en sån som klär möbler) och har koll på de flesta tider och kan se på en möbel om den är från 30-talet eller från 1750. Mormor älskar barn och har jobbat på dagis och har "sjung med ditt barn" i kyrkan. När hon var yngre jobbade hon inom vården. Hon var alltid engagerad i allt. Moster jobbade alltid inom vården och engagerad i det mesta. Både farmor och farfar är pianister, men jag känner inte till någon som var sångare, fast alla sjunger ju mer eller mindre. Men att utbilda sig som jag inom sång, dans och teater är jag nog den första som har gjort. Men kreativiteten sitter i mitt blod.
Morfar håller på att fixa en soffa åt mig, en jättefin soffa, den är i princip klar nu, jag skulle bara välja tyg så det gjorde jag idag. Då fick jag följa med in i hans lilla bod som han har ute på tomten, jag fick se soffan och en massa tyger som han haft i åtanke, till slut bestämde jag mig för ett. När jag var klar med det så kollade jag bakom mig, där stod en stol som jag tog ur ett av farmor och farfars förråd när jag skulle flytta till Jönköping. Den är av Gustaviansk stil, en Axstol. Den är fin till ram och form, men någon valde ett väldigt fult tyg till en väldigt ful färg på stolen (grå-grön) och det matchar inte med varann. Så min morfar hade nu en idé om att måla stolsramen ljust grå och sedan lägga på ett annat snyggare tyg. Jag är väldigt engagerad i den här stolen, för jag ser den som en klenod som går till spillo på grund av att ingen har tagit sig an den om den inte får göras om lite.
Min morfar märkte nog det och han plockade fram en präm med bilder på kreationer som han gjort, det var allt från 90-tals soffor i färgerna blått, grönt, gult och orange till riktiga gustavianska soffor och stolar, det var fotöljer och riktiga långsoffor och små soffor och en soffa som han gjort rundad runt ett bord, som en halvmåne (alltså inte runt hela bordet). Det var riktigt häftigt och jag blev väldigt imponerad och när jag tänkte efter så vet jag att de flesta möblerna hemma hos oss har han haft något att göra med.
Jag börjar mer och mer förstå vilken konstnär han är och att han verkligen måste brinna för det han gör, eftersom han snart är 80 år, lider av lättare parkinson och fortfarande vill hålla på. Det leder mig också till tanken att han är uppvuxen på Gotland på landet och att han måste ha haft det svårt med sina föräldrar säkert att leva ut sin dröm om att hålla på med möbler och hur kom han egentligen på detta intresse? Jag måste verkligen fråga honom det, och hur han lyckades att ta sig dit. Det skulle verkligen vara intressant att höra hela hans historia till hur han startade sin firma och hur allting gick till.
Jag börjar också förstå mitt kultur-och konstnärsintresse, var det startar någonstans och varifrån alla mina kreativa gener kommer ifrån och min kärlek för barn och människor i allmänhet och varför jag engeagerar mig i allt.
Morfar är ju tapetserare (en sån som klär möbler) och har koll på de flesta tider och kan se på en möbel om den är från 30-talet eller från 1750. Mormor älskar barn och har jobbat på dagis och har "sjung med ditt barn" i kyrkan. När hon var yngre jobbade hon inom vården. Hon var alltid engagerad i allt. Moster jobbade alltid inom vården och engagerad i det mesta. Både farmor och farfar är pianister, men jag känner inte till någon som var sångare, fast alla sjunger ju mer eller mindre. Men att utbilda sig som jag inom sång, dans och teater är jag nog den första som har gjort. Men kreativiteten sitter i mitt blod.
Kommentarer
Trackback